Nu tar ja resten av djuren:

Birka: Birka är mammas 7 åriga spinone. En glad och go hund som bara vill det bästa. Hon älskar att bli omklappad och att mysa med Etna. Birka är en hund som gärna bara lunkar omkring på gården och få följa med på långa skogspromenader. Även om hon kan se lugn ut kan hon vara riktig busig och fara omkring som en galning.

Som valp var hon otroligt lugn och snäll. Har nog aldrig träffat en snällare valp och hon var dessutom rumsren på en gång. Hon kissade inne en enda gång och inget mer.

Arro: Arro är mammas kille Kalles jämthund. En busig vovve är han. Vet inte varför men han ska alltid reta mig när jag kommer hem av någon anledning. Men annars är han bara glad och mysig och älskar att få röra på sig. Han har nyligen varit på ett jaktprov där han vann. Duktig kille!

Alice: Alice är min söta och galna rexkanin. Jag köpte henne 2011 när vi var på väg hem från från norrköping och då passerade vi ljusdal där hon kommer ifrån. Jag tyckte att det passade perfekt att vi svängde förbi hennes uppfödare då för jag hade letat och sökt den perfekta rexkaninen rätt så länge och jag tyckte det är verkad bra. Rätt hade jag också, Alice är verklingen den perfekta för mig även om det var ett tag då jag tyckte hon var pest och pina. Hösten 2011 kom hon in i en period då hon bara var sur och arg. Vaktade sina saker som en galning. Ibland kunde jag gå ifrån henne gråtandes för att jag var så less på henne. Men jag gav aldrig upp. Jag kämpade för att få henne normal igen och tur det för annars hade jag inte fått den underbara och snälla kanin jag har idag.

Alice är även utställd två gånger och som högst har hon fått 95 poäng vilket är riktigt bra.

Alice som är nu två år bor med mig på skolan i en djurbarack där vi på elevhemmet får ha våra smådjur. På loven förljer hon självklart med mig hem.

Dinah: Dinah är Alice unge och är född 9 juni 2013. En mysig men blyg liten tjej. Hon har fyra syskon, tre systrar och en bror. Dinah är som sakt rätt så blyg men jag jobbar på att hon ska bli mer framåt och jag märker stor skillnad. Hon sringer inte iväg direkt när man sträcker ner handen utan istället kommer hon fram och hälsar. Hon har fortfarande lite svårt för att man klappar allt för mycket då hoppar hon iväg. Men det blir bättre. Tycker det är lite konstigt att hon är försiktig och lite rädd av sig för alla hennes syskon är mycket mer framåt och självsäkra. Kanske det har lite med att hennes syskon är större än henne och har tagit mer plats.

Till sist har vi tre anker hos mamma, två honor Emla och Gimli och en hane som är ny Mårten. Honorna är rätt så blyga men de har blivit mycket bättre. När de är ute så flyr dom inte direkt när man kommer utan kommer fram och tittar om man har något gott. Eftersom Mårten är ny känner jag inte hann än och har ingen bild på honom.

Bilden ärpå nån av Gimli eller Emla, de är rätt så lika.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit här på länge och tänker försöka komma igång med bloggandet igen men det kommer ej bli här. Jag har startat en ny blogg på blogg.se för att testa något nytt. sabinefotoo.blogg.se hittar ni mig nu på. Om jag inte trivs där kommer jag t...

Nu var det ett tag sedan jag gav liv åt bloggen. Har ingen tid nu när det är sommar för då vill man inte sitta vid datorn den lediga tid man har. Jobbar för fullt nu och har bara två och en halv vecka kvar på jobbet sedan blir det nåra helger med job...

(citat av William Shakespeare.) Det går inte beskriva med ord hur mycket denna hund betyder för mig       ...

Idag blev det en långpromenad efter en led jag inte gått på väldigt länge. Blev förvånad över att den inte hade växt igen mer eftersom det inte är många som går där vad jag har fått för mig iaf. Fotade några nya bilder på min lilltjej och hon fick kö...